Det kan verka besynnerligt att så många av de
arbetskraftsinvandrande vallonerna var kolare. Kunde inte svenskar och tyskar
på plats tillverka kol? Jo.
 |
| Kolmila anno 1900, Historieportalen |
Immigrationen av kolare verkar i stället bero på två saker:
1: Att ta fram bränsle vid tillverkning av järn var mycket
viktigt
2: Vallonerna hade en egen typ av kolmila
Att bruken krävde
massor av kol blev tydligt när statsmakten på grund av kolbrist blev
tvungen att utlokalisera allt mer av tillverkaningen utanför Bergslagen. Under
1600-talets stora järnexpansion räckte inte kolet till på de platser man hade
placerat järnbruken. (Och det är en anledning till att vallonbruk även anlades på
platser i Finland, som inte hade tillgång till den järnmalm som behövdes för
vallonsmidet).
Kolarna hade en
mycket stor betydelse. Bara en mindre del av de vallonska invandrarna var
smides- och hyttpersonal, och en stor del av folkgruppen utgjordes av kolare
som arbetade i skogarna för att omvandla skogens träd till svart kol.
Även om kunskapen om hur
man tog fram den förädlade järnprodukten stångjärn var vallonernas
egentliga skäl till att invandra, talar vissa om att vallonernas speciella
kolmila - den så kallade resmilan, också hör till dåtidens innovationer på
svensk mark. Vissa menar att detta var en av vallonernas ”huvudinsatser” i
Sverige. Andra menar dock att det är omtvistat om de var så överlägsna.
Här och
här finns bilder på hur man i dag kan bygga en
resmila.
Källor: Källa 1: Söderberg ”Sverige – en social och
ekonomisk historia”. 2: Forsmark och vallonjärnet – antologi genom Hildebrand i
”Svenskt Järn under 2500 år”.
