Kolets enorma betydelse låg bakom att mängder med vallonska kolare invandrade till Sverige

Det kan verka besynnerligt att så många av de arbetskraftsinvandrande vallonerna var kolare. Kunde inte svenskar och tyskar på plats tillverka kol? Jo.

Kolmila anno 1900, Historieportalen

Immigrationen av kolare verkar i stället bero på två saker:

1: Att ta fram bränsle vid tillverkning av järn var mycket viktigt

2: Vallonerna hade en egen typ av kolmila

Att bruken krävde massor av kol blev tydligt när statsmakten på grund av kolbrist blev tvungen att utlokalisera allt mer av tillverkaningen utanför Bergslagen. Under 1600-talets stora järnexpansion räckte inte kolet till på de platser man hade placerat järnbruken. (Och det är en anledning till att vallonbruk även anlades på platser i Finland, som inte hade tillgång till den järnmalm som behövdes för vallonsmidet).

Kolarna hade en mycket stor betydelse. Bara en mindre del av de vallonska invandrarna var smides- och hyttpersonal, och en stor del av folkgruppen utgjordes av kolare som arbetade i skogarna för att omvandla skogens träd till svart kol. 

Även om kunskapen om hur man tog fram den förädlade järnprodukten stångjärn var vallonernas egentliga skäl till att invandra, talar vissa om att vallonernas speciella kolmila - den så kallade resmilan, också hör till dåtidens innovationer på svensk mark. Vissa menar att detta var en av vallonernas ”huvudinsatser” i Sverige. Andra menar dock att det är omtvistat om de var så överlägsna.

Här och här finns bilder på hur man i dag kan bygga en resmila.

Källor: Källa 1: Söderberg ”Sverige – en social och ekonomisk historia”. 2: Forsmark och vallonjärnet – antologi genom Hildebrand i ”Svenskt Järn under 2500 år”.