Tyskbruk - finns de?



          

             Vallonbruk eller Tyskbruk?

Vallonbruk är ett etablerat begrepp.
Men hur är det med tyskbruk?

Trots att många tyskar invandrat genom århundrandena så är ordet gåtfullt okänt i folkmun. Ändå var det inte bara valloner som rekryterades till Sverige under Stormaktstiden och tiden strax före för att utveckla smide och järnhantering på det växande antalet järnbruken.

Tyska smidesarbetare lockades också till Sverige. Det fanns bruk där smederna till stor del var tyska, och en vanlig smidesmetod på 1600-talet och framåt kallades tysksmide. Det borde finnas grund för att kalla en del av de många historiska bruken i Sverige för tyskbruk.

Hittills har få använt ordet. En snabb googling visar blott tre resultat för tyskbruk (fem med dubbletter).

Dels finns en kortare, och tidig, forskningsrapport av forskaren i ekonomisk historia Göran Rydén. Där får man bland annat veta att

att flertalet tyskbruk efter 1845 övergick till

lancashiresmide. Det är därför viktigt att tänka sig tysksmidets arbetsorganisation

som en utgångspunkt vid studiet av lancashiresmidets. Huvuddelen

av den svenska stångjärnsproduktionen var före 1845 tysksmitt

stångjärn.

Ordet tyskbruk finns också i ett sammandrag av Jernkontoret ur Sveriges Nationalatlas, 2011 av Per Ax:son Hambrunger 2012 

 

Även stångjärnssmidet kan delas in i två huvudkategorier: vallonsmide och tysksmide.  Metoderna hade stora likheter, men slutprodukten i form av stångjärn fick olika användningsområden. Tysksmidet var det vanligaste och  svarade under 1700-talet för ca 80% av det producerade stångjärnet för export. Det tysksmidda järnet var ett mjukt och formbart järn, det vallonsmidda hårdare. Vallonbruken var långt färre än tyskbruken, men de var överlag tydligt större. I mitten av 1700-talet drevs smide vid knappt 20 vallonbruk, så gott som alla i Norduppland, och 340 tyskbruk i övriga Bergslagen samt andra delar av Sverige och Finland.

Den tredje träffen handlar om en norrman eller dansk som använder begreppet tyskbruk i språklig mening, det vill säga att man brukar tyska.

Det verkar vara så att det inte bara är så att ordet tyskbruk är väldigt sällsynt. Det är också så att det inte används i den betydelse som ofta folk lägger i ordet vallonbruk, som då inte bara syftar till en viss teknik, utan också till ett sorts samhälle och en speciell etnisk kultur.

Vad detta kan bero på får bli föremål för vidare research.

Uppdatering: Florén använder i en essä i boken "Svenskt järnet under 2500 år" begreppet tysksmidesbruk, dock rel. okänt begrepp enligt Google


Länkar:

Göran Rydéns forskningssammanställning, 1984:

* GAMMELSTILLA STÅNGJÄRNSSMEDJA - DiVA

Hambrungers sammanställning 2012:

 

* http://hambrunger.dinstudio.se/empty_113.html

 

Var vallonerna lyxinvandrare?

En person undslapp sig en tes: det går inte går att dra några paralleller med dagens invandring, eftersom vallonerna var en sorts lyxinvandrare. De var ju smeder. Precis som jag i början av min research föreställde hon sig kanske vallonen som en godmodig och finurlig vapen- och verktygssmed med en pipa i ena handen och en skön slägga i den andra.

Och visst hade de privilegier.

Ändå skaver ordet lyx. Det finns en rad orsaker till det.

• Majoriteten av vallonerna var inte smeder. Till exempel var kolarna (kolarbetare) och skogshuggarna fler.

• Att vara smed låter lyxigt, men innebar i de flesta fall att gå upp tidigt för att kånka, smälta och banka järnmalm dagen lång (för att få fram så kallat stångjärn).

• Arbetarna på järnbruken blev knutna till ägarna genom skuldberoende (I alla fall under slutet av 1600-talet kunde inte arbetarna lämna arbetsgivarna på grund av skuldberoende, annat än att bli friköpt av annan arbetsgivare eller genom att rymma från landet).

På det lyxiga kontot kan skrivas exklusiv religionsfrihet, utbildning för arbetarnas barn och förmodligen också en större trygghet eftersom produkten – stångjärn a la vallonsmide - var starkt efterfrågat. Sedan låter det ju förstås tjusigt, i alla fall för oss moderna svenskar, med alla dessa franska namn.

Uppdatering: 130906 Förutsatt att lönerna var högre än för inhemsk arbetskraft, och det finns saker som pekar på det, så ligger det något i att de hade det bättre ställt. Men å andra sidan, det finns arbetskraftsinvandrare som i dag har det bättre ställt än inhemsk arbetskraft i dag.

Källa: ”Skrivet i järn”, Nergård, Johnson