Var vallonerna lyxinvandrare?

En person undslapp sig en tes: det går inte går att dra några paralleller med dagens invandring, eftersom vallonerna var en sorts lyxinvandrare. De var ju smeder. Precis som jag i början av min research föreställde hon sig kanske vallonen som en godmodig och finurlig vapen- och verktygssmed med en pipa i ena handen och en skön slägga i den andra.

Och visst hade de privilegier.

Ändå skaver ordet lyx. Det finns en rad orsaker till det.

• Majoriteten av vallonerna var inte smeder. Till exempel var kolarna (kolarbetare) och skogshuggarna fler.

• Att vara smed låter lyxigt, men innebar i de flesta fall att gå upp tidigt för att kånka, smälta och banka järnmalm dagen lång (för att få fram så kallat stångjärn).

• Arbetarna på järnbruken blev knutna till ägarna genom skuldberoende (I alla fall under slutet av 1600-talet kunde inte arbetarna lämna arbetsgivarna på grund av skuldberoende, annat än att bli friköpt av annan arbetsgivare eller genom att rymma från landet).

På det lyxiga kontot kan skrivas exklusiv religionsfrihet, utbildning för arbetarnas barn och förmodligen också en större trygghet eftersom produkten – stångjärn a la vallonsmide - var starkt efterfrågat. Sedan låter det ju förstås tjusigt, i alla fall för oss moderna svenskar, med alla dessa franska namn.

Uppdatering: 130906 Förutsatt att lönerna var högre än för inhemsk arbetskraft, och det finns saker som pekar på det, så ligger det något i att de hade det bättre ställt. Men å andra sidan, det finns arbetskraftsinvandrare som i dag har det bättre ställt än inhemsk arbetskraft i dag.

Källa: ”Skrivet i järn”, Nergård, Johnson