Vallonerna
var kalvinister och det var inte alltid lätt att gå sin egen religiösa väg i
1600-talets Sverige. Att vara kalvinist sågs inte med blida ögon av eliten.
Kalvinismen förespråkade en viss kyrklig organisation med fyra viktiga ämbeten:
pastorer, doktorer, åldermän och diakoner.
De var även mer dämpade vad gällde kyrklig prålighet. De styrde
sina kyrkor genom råd i stället för biskopar.
I England såg till exempel den protestantiska drottning Elisabeth dem
som alltför fanatiska och därmed som en politisk risk.
En
skeptisk prästkår i Sverige hade svårt att smälta en del saker som lärans
grundare Calvin förespråkade. Det gällde i synnerhet synen på nattvarden, där
man skulle kunna säg att Luther var mer bokstavstrogen. När Luther läste orden om att brödet och
vinet var Kristus kropp och blod såg han det mer eller mindre bokstavligt. Men
kalvinisterna, eller de reformerta vars rörelse de ingick i, såg det mer
bildligt.
Källor: The reformation for armchair theologians, Glenn S Sunshine, Vägen in i sockenkyrkan. De uppländska vallonernas religiösa assimilation 1636-1693, Tore Hållander.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar