Det var inte bara
vallonerna som under medeltiden bidrog till att innovationer etablerades i
stor skala genom invandring. De så kallade skogsfinnarna flyttade från det
svenska rikets östra del under slutet av 1500-talet och framåt i ungefär 100
år. Nils Erik Villstrand skriver i Norstedts Sveriges Historia:
”Deras hemliga vapen var tuvrågen. Som namnet säger blev varje korn som såddes och grodde till en tuva med flera strån och sädesax. Tuvrågen måste därför sås glest. Med hjälp av tuvrågen öppnades en ny ekologisk nisch. Det blev möjligt att svedja och odla spannmål i granskog, eftersom den här typen av råg kunde tillgodogöra sig näringsämnen ur aska av barrträd”.
Även här handlade det om en sorts kolonisation. Finnbygdsområden uppstod
från Tiveden i söder till den svenska lappmarken i norr och från Gästrikland i
öster in i Norge i väster. Inte mindre
än 20 000 skogsfinnar levde i Sverige i mitten av 1600-talet. Denna
kolonisation stöddes av staten eftersom den gav nya skattebetalare. Men en ny
ekonomi och nya innovationer som delvis berörde en ny kolonisation, den
vallonska, skulle sätta press på finnarnas produktionsvanor. Ur Sveriges
Historia:
”På sikt kom dock det storskaliga svedjebruk som savolaxarna och deras ättlingar ägnade sig åt på kollisionskurs med kronans intresse av att slå vakt om tillgången på träkol till den expanderande metallframställningen. I 1647 års skogsordning var attityden till skogsfinnarna mycket restriktiv. Alla som fortsatte med sitt svedjebruk i områden med bergsbruk och vägrade börja odla upp åker eller kola till bruken skulle tvingas lämna sina torp”.Men nybyggarna höll i praktiken fast vid sin nisch, en del flyttade till avlägsna trakter så att de fick leva i fred.
Källa: Norstedts Sveriges Historia 1600-1721
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar