Det finns förbluffande många vallonättlingar i Sverige. Antalet
släktingar till den relativt lilla skara valloner som invandrade på 1600-talet
uppgår enligt en uppskattning till 1 miljon. Det är kanske inte så konstigt att det i många familjer
finns historier om vallonskt påbrå.
Men varför finns det inte en levande muntlig och skriftlig tradition
kring tyskättlingar? Betydligt större invandring har skett från Tyskland, än
från Vallonien och norra Frankrike. Ändå pratas det knappt någonting om tyskättlingar.
Tyskar har ju ständigt invandrat till Sverige, i princip så länge
Sverige har funnits. Det har dessutom i regel rört sig om stora skaror av tyskar, (utom under 1800-talet, då fattig-Sverige präglades av utvandring). Några
exempel:
- 1200-talet: Betydande tysk invandring på grund av att det tyska handelsförbundet Hansan dominerade handeln i norra Europa. Till exempel till Visby, Kalmar, Västerås och Stockholm (som från början var tvåspråkigt).
- 1300-talet: Stadslagen reglerade att de som styrde städer ”skola vara sex i allt, tre svenska och tre tyska”.
- 1400-talet: En tredjedel av de som betalade skatt i Stockholm vid mitten av seklet var tyskar.
- 1500-talet: Tyska bergsmän utvecklade bergsbruket. Även hantverkare flyttade hit
- 1600-talet: Många högre officerare förlagda på svensk mark var tyskar, och många tyskar sökte sig till Göteborg under 1620-talets oroligheter i norra Tyskland. Tyska smeder och vapenexperter anlände till flera bruk. Det var snarare tyska än svenska som var det samlande språket i Sverige.
- 1700-talet: Tyska entreprenörer, handelsmän och specialister, till exempel glasblåsare, fortsatte att komma till Sverige.
Här har jag några teorier om varför.
Källor: Svanberg & Tydén, Johnson
http://intressant.se/intressant
Ehh 1000? SCB har exakta siffror det är ca 2000 valloner totalt (alla familjemedlemmar) som stannar i Sverige!
SvaraRaderaTack för din kommentar Anonym. Om du läser noga skriver jag 1000 personer och deras familjer. Ibland skriver forskarna 900 personer + familjemedlemmar. Någon exakt bokföring av antalet valloner har jag aldrig stött på i litteraturen och SCB:s skribent har troligen läst samma böcker som jag gjort. Så är fallet i de SCB-texter jag stött på. Ingen verkar veta det exakta antalet eftersom familjemedlemmarna inte kontrakterades, och därmed noterades, på samma sätt som de som fick anställning. Men om du har en bra förstahandskälla, vilket alltså SCB inte är, jag inte upptäckt får du gärna tipsa om den.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning
R