På besök i vallonsmedjan på Österby bruk

Ingången till vallonsmedjan i Österby Bruk

I helgen var jag på guidad tur i Österby Bruk (igen, jag var där för 15 år sedan).

Vallonsmedjan där är unik i sitt slag eftersom den nästan ser ut som den gjorde för 300 år sedan. 



Vallonsmedjan stängdes först 1906, efter att ha producerat stångjärn i drygt 300 år.

Några av de intressantaste informationsbitarna som vår guide bidrog med under den cirka 1,5 timmar långa guidade turen:

• De kalvinistiska prästerna som immigrerade för att ta hand om det religiösa för invandrarna fick en hel del tid över, och det var alltså därför de fungerade som lärare för barnen (det fanns alltså en sorts allmän skola på bruken redan på 1600-talet).
• Ståmilan - en sorts koltillverkning - var en vallonsk innovation.
• Dyrt Järn. Vissa år kostade vallonjärnet mer än guld på världsmarknaden.
• Lönen betalades delvis i natura: ved, sill, men också pengar. Det betydde oftast en kredit i brukets affär (oklart dock vilket århundrade guiden talade om här).

Här kan du se hur Herrgårdstiftelsen Österby Bruk själva sammanfattar historien:

Vallonsmedjan Österby Bruk - Den korta versionen

 

Vallonernas inkomster - goda löner lockade invandrarna till bruken

Vallonerna som kom hit fick troligen bättre löner här än vad de hade i hemlandet. Dels är det logiskt. Varför skulle de annars emigrera? De var inte religiöst förföljda, och ingen tvingade dem till Uppland och Östergötland. Men Bernt Douhan, som försökt kartlägga löneförhållande, skriver i sin doktorsavhandling från 1985 att tillförlitliga data saknas. Dels finns inte uppgifter om löner i Nederländerna och Liège, och dessutom är lönerna i kontrakten beskrivna i utländska valutor (men det borde väl antagligen gå att räkna om, min anmärkning).

Ändå finns anekdotisk bevisning. Douhan skriver i en not att det förefaller troligt att lönerna var bättre (not 29 sid 41). I ett brev från Matthias de Geer i Österby Bruk till en vän, Nicolas de Nivarlet i Durbuy, skriver den utvandrade vallonen att "du får mycket god förtjänst".

Dessutom finns uppgifter om att de vallonska musköttillverkarna tjänade 25 % mer än per tillverkad musköt än vad den svenska arbetskraften fick ( 6 gulden jämfört med 4,5 för de svenska).

Det verkar alltså mycket rimligt att anta att vallonernas löner var goda.