Sveriges boomande 1600-talsekonomi och valloninvandringen

Sverige låg ständigt i luven på grannstaterna under början av 1600-talet. För att ha råd med sina ständiga krig och krigshot krävdes en god ekonomi.  Ja, en ny ekonomi. Det blev smärtsamt tydligt vid ett fredsavtal med Danmark, som innebar att hela den svenska staten sattes på den ekonomiska pottkanten. Herman Lindqvist beskriver i ”Historien om Sverige” hur det som kom att kallas Älvsborgs lösen blev en katalysator för denna nya ekonomi.

En tid efter att danskarna härjat sig fram till närheten av Stockholm 1612 inleddes nämligen fredsförhandlingar som slutade med att Sverige, för att bland annat få tillbaka Kalmar och Öland, blev tvunget att acceptera en jätteskuld . Det är den som gått till historien som Älvsborgs lösen. Avtalet gick ut på att om inte Sverige betalade 1 miljon silverriksdaler inom sex år skulle Älvsborg, Göteborg och en del andra platser i bland annat Västergötland för alltid bli danskt. Det fick inte inträffa, resonerade kungen och hans rådgivare, som sjösatte en rejäl skattehöjning.

Men efter att ha beskattat alla medborgare hårt upptäckte staten Sverige att det måste in mer pengar via lån. Men inte heller det var nog. Därför började den svenska kronan att hårdsatsa på att underlätta export av kopparmalm. För att få fart på exporten bildades Kopparkompaniet där de största delägarna var Louis De Deer och Axel Oxenstierna.

De Geer och kompanjonen Willem De Besche grundade också ett konsortium som skulle ordna med både svenska lån och svensk export, och snart hade De Geer fått ensamrätt på att gjuta kanoner i Sverige. Hans företag började expandera och snart var Sverige Europas ledande kanonexportör.  Järnexporten växte också och Sverige blev även här Europaledande under 1600-talet. Det krigiska och ekonomiskt dynamiska Europa ropade efter malm och koppar, och Sveriges satsning föll väl ut.

Statens primära intresse gick alltså ut på att få in mer skatter, och det var alltså därför man byggde upp denna mer avreglerade ekonomi. Sverige kom att arrendera ut nästan all handel och industri till entreprenörer, varav många var skottar, tyskar och nederländare. De var inte svårlockade. Här fanns naturresurser, goda kommunikationer via havet och här fanns bra vägar. Här fanns dessutom massor av billig arbetskraft.  Lindqvist liknar Sverige med dagens utvecklingsländer (Jag kommer att tänka på Brasilien och Kina, men skillnaden är väl att de inte drivs av krig utan av vilja till välfärd och konsumtion). 

Många av entreprenörerna stannade kvar och tack vare sina affärer lyckades de bli en ny sorts överklass. De Geer var en av de mer lyckade. (Han blev faktiskt en av de mest lyckade affärsmännen överhuvudtaget som bedrev företag på svensk mark. Läs mer här).

För att se till att järnproduktionen blev så effektiv som möjligt rekryterade De Geer valloner i stor skala, efter att ha blivit inspirerad av sin kollega Willlem de Besche. Man kan säga att den svenska kronan importerade en teknisk innovation genom att låta hela vallonska samhällen etablera sig i Sverige. Vallonerna hade ett stort yrkeskunnande från sina hemtrakter, och eftersom det rådde lågkonjunktur i de Spanska Nederländerna och stadsstaten Liège gick dessa arbetare att övertala.  Ändå, påpekar Lindqvist, var majoriteten av de svenska bruken befolkade av svenska medborgare och den teknik man oftast använde var den tyska som infördes på 1500-talet och som utvecklades av inflyttade tyskar.

Källa: I huvudsak Herman Lindquist, Historien om Sverige

Louis de Geer - Vallon nr 1

Louis De Geer

Louis De Geer – Vallon nr 1.  

Louis De Geer var när han dog 1652 den mest förmögna personen i Sverige. Även om han aldrig lärde sig svenska gick han till historien som en av de mest dynamiska affärsmännen i det svenska näringslivet på 1600-talet. Han var en ledande företrädare för den tidens internationella kapital och fick därmed en nära relation till den svenska regeringen.

   Han hade sin bas i Nederländerna, men hans verksamhet fanns i till exempel Norrköping, Lissabon, Finspång, Stockholm, London, på bruken i Uppland och i Sevilla.

   Men var han då Vallon? Han kom ju från Holland? Ja, han kom från Nederländerna, eller generalstaterna som de kallades då, men var född i stadsstaten/furstendömet Liège i nuvarande Belgien i en vallonsk familj. 

Emigrerade först till Nederländerna

Familjen flyttade då han var ungefär 10 år gammal till Dordrecht i Holland, troligen för att det fanns godare möjligheter till affärer där. På den här tiden flyttade mängder av människor till Holland, inte minst Amsterdam. Staden var ett sorts nav i den tidiga koloniala ekonomin dit människor från England, Tyskland, Spanien, Portugal och även Skandinavien sökte sig för att bättra på sin ekonomi.

   Vissa av Amsterdams finansiella och kommersiella entreprenörer begav sig till sina kunders länder för att bättre kunna styra över sina affärer där. Genom ingifta släktingar som var verksamma på den svenska marknaden drogs De Geers företag mot Sverige och in i vapenhandeln, en syssla som var en av samtidens mest lukrativa branscher, som Gunnar Wetterberg skriver i sin bok ”Levande 1600-tal”.

Värvade valloner

Han började värva valloner till Sverige åt de andra entreprenörerna, men tanken väcktes tidigt hos honom att han själv skulle starta verksamhet i norden. Efter ett tag var han den mest framgångsrike av de nederländska bruksägarna i Sverige.

   Även om han var holländare och svensk så var han också vallon, en identitet som kom till starkast uttryck i vurmen för kalvinismen – vallonernas religion.

Källor: Amsterdams stadsmuseum, Wetterberg – levande 1600-tal. Vallonerna – järnets människor. (antologi) 

Wikipedia har en ganska fullödig beskrivning av hans liv här.