Axel Oxenstierna kunde rekrytera specialister tack vare 30-åriga kriget

Även professorer arbetskraftsinvandrade

En av anledningarna till  att det kom en hel del invandrare till Sverige under 1600-talet var att Sverige rikskansler Axel Oxenstierna såg ekonomiska förtjänstmöjligheter tack vare det 30-åriga kriget. Han utnyttjade det faktum att Sverige var förskonat från härjningar och plundringar.

Den som flyttade till Sverige slapp i regel soldater som med våld tog för sig av befolkningens resurser.  Arbetskraftsinvandringen blev möjlig genom att Oxenstierna byggde upp ett nät av svenska agenter i utlandet. I första hand rekryterades agenterna för diplomatiska uppdrag och underrättelsetjänst. Men de jobbade också för att locka arbetskraft till Sverige. 

Vallonerna och de andra bruks- och skogsarbetarna var alltså inte ensamma om att värvas. Gunnar Wetterberg räknar i sin bok ”Levande 1600-tal” upp några av alla de yrkesgrupper som kronan lockade hit. Vad sägs om:

• Tjärbrännare
• Humlegårdsmästare
• Sockersjudare
• Glasfabrikanter
• Professorer

 

Järnet ritade om samhället redan på forntiden

Just nu visar SVT serien ”Mänsklighetens historia”. Den borde du se. Inte för att den är noggrann i detaljerna och redovisar kniviga forskningsfrågor kring vår historia. Nej, det är snarare en kvällstidningsversion av dina gamla historieböcker. I stället för rader av årtal och kunganamn tar du del av magnifika animationer av byggnadsverk och iscensatta miljöer från förr. Skådespelare slåss och lider och arbetar och marscherar och blickar mot horisonten. Och marscherar igen. Det känns som om Russel Crowe när som helst ska hoppa fram i Gladiatorkläder.

Men det är inte bara krig. I del två zoomar berättaren in på en grupp mineralarbetare på en ö i östra medelhavet någon gång i en obestämd forntid(eftersom årtal i regel inte används i denna serie).

Det så viktiga tennet hade börjat sina, en viktig ingrediens för att tillverka brons.  En grupp sinnrika metallspecialister kom då på att den rödaktiga bergarten som var så vanlig på ön innehöll nya möjligheter. De kom på att stenarna från berget innehöll järn.

Järnet var en mycket bättre metall än bronset, även om den krävde enorma mängder arbete. Och mycket kol, vilket fick till följd att mycket av skogarna höggs ned i södra Europa.

Det är lätt att glömma bort att även järnet är en uppfinning, eller snarare en innovation. En innovation på vilken andra innovationer är byggda (bland annat vallonsmidet på kring år 1600.) Men inte efter detta program.

Det finns föremål av järn i Sverige tillverkade så tidigt som 1200 f.kr, och produktionen av föremålen tog fart redan på 800 – 700-talet f.kr (enligt Norstedts Sveriges Historia). Enligt programmet lever vi fortfarande i järnåldern på sätt och vis. Fortfarande betyder järn väldigt mycket. Stålindustrin i Sverige är betydelsefull.

Men järnåldern nu? I dag? Ja, programmet är som sagt som en sorts kvällstidning. Men en bra sådan, som väcker det historiska intresset till liv. Den som aldrig funderat kring ett så livs- och välfärdsviktigt material som järn kommer att ha gjort det efter detta program.

Finns här ett tag till:

http://www.svtplay.se/video/1249794/del-2-av-12-jarn

Här kan du läsa lite av Helsingborgs Dagblad skriver om TV-serien Mankind the story of all us, som den heter på engelska.         

http://hd.se/noje/2013/05/29/en-historia-byggd-pa-krig/

Här kan du se några ord från teamet bakom tv-serien.

http://www.youtube.com/watch?v=hJ1fY_QmcnM

Kolets enorma betydelse låg bakom att mängder med vallonska kolare invandrade till Sverige

Det kan verka besynnerligt att så många av de arbetskraftsinvandrande vallonerna var kolare. Kunde inte svenskar och tyskar på plats tillverka kol? Jo.

Kolmila anno 1900, Historieportalen

Immigrationen av kolare verkar i stället bero på två saker:

1: Att ta fram bränsle vid tillverkning av järn var mycket viktigt

2: Vallonerna hade en egen typ av kolmila

Att bruken krävde massor av kol blev tydligt när statsmakten på grund av kolbrist blev tvungen att utlokalisera allt mer av tillverkaningen utanför Bergslagen. Under 1600-talets stora järnexpansion räckte inte kolet till på de platser man hade placerat järnbruken. (Och det är en anledning till att vallonbruk även anlades på platser i Finland, som inte hade tillgång till den järnmalm som behövdes för vallonsmidet).

Kolarna hade en mycket stor betydelse. Bara en mindre del av de vallonska invandrarna var smides- och hyttpersonal, och en stor del av folkgruppen utgjordes av kolare som arbetade i skogarna för att omvandla skogens träd till svart kol. 

Även om kunskapen om hur man tog fram den förädlade järnprodukten stångjärn var vallonernas egentliga skäl till att invandra, talar vissa om att vallonernas speciella kolmila - den så kallade resmilan, också hör till dåtidens innovationer på svensk mark. Vissa menar att detta var en av vallonernas ”huvudinsatser” i Sverige. Andra menar dock att det är omtvistat om de var så överlägsna.

Här och här finns bilder på hur man i dag kan bygga en resmila.

Källor: Källa 1: Söderberg ”Sverige – en social och ekonomisk historia”. 2: Forsmark och vallonjärnet – antologi genom Hildebrand i ”Svenskt Järn under 2500 år”. 

Även finska innovationer nådde medeltida Sverige

Det var inte bara vallonerna som under medeltiden bidrog till att innovationer etablerades i stor skala genom invandring. De så kallade skogsfinnarna flyttade från det svenska rikets östra del under slutet av 1500-talet och framåt i ungefär 100 år. Nils Erik Villstrand skriver i Norstedts Sveriges Historia:

”Deras hemliga vapen var tuvrågen. Som namnet säger blev varje korn som såddes och grodde till en tuva med flera strån och sädesax. Tuvrågen måste därför sås glest. Med hjälp av tuvrågen öppnades en ny ekologisk nisch. Det blev möjligt att svedja och odla spannmål i granskog, eftersom den här typen av råg kunde tillgodogöra sig näringsämnen ur aska av barrträd”.

Även här handlade det om en sorts kolonisation. Finnbygdsområden uppstod från Tiveden i söder till den svenska lappmarken i norr och från Gästrikland i öster in i Norge i väster.  Inte mindre än 20 000 skogsfinnar levde i Sverige i mitten av 1600-talet. Denna kolonisation stöddes av staten eftersom den gav nya skattebetalare. Men en ny ekonomi och nya innovationer som delvis berörde en ny kolonisation, den vallonska, skulle sätta press på finnarnas produktionsvanor. Ur Sveriges Historia:

”På sikt kom dock det storskaliga svedjebruk som savolaxarna och deras ättlingar ägnade sig åt på kollisionskurs med kronans intresse av att slå vakt om tillgången på träkol till den expanderande metallframställningen. I 1647 års skogsordning var attityden till skogsfinnarna mycket restriktiv. Alla som fortsatte med sitt svedjebruk i områden med bergsbruk och vägrade börja odla upp åker eller kola till bruken skulle tvingas lämna sina torp”.

Men nybyggarna höll i praktiken fast vid sin nisch, en del flyttade till avlägsna trakter så att de fick leva i fred.

Källa: Norstedts Sveriges Historia 1600-1721

Sveriges boomande 1600-talsekonomi och valloninvandringen

Sverige låg ständigt i luven på grannstaterna under början av 1600-talet. För att ha råd med sina ständiga krig och krigshot krävdes en god ekonomi.  Ja, en ny ekonomi. Det blev smärtsamt tydligt vid ett fredsavtal med Danmark, som innebar att hela den svenska staten sattes på den ekonomiska pottkanten. Herman Lindqvist beskriver i ”Historien om Sverige” hur det som kom att kallas Älvsborgs lösen blev en katalysator för denna nya ekonomi.

En tid efter att danskarna härjat sig fram till närheten av Stockholm 1612 inleddes nämligen fredsförhandlingar som slutade med att Sverige, för att bland annat få tillbaka Kalmar och Öland, blev tvunget att acceptera en jätteskuld . Det är den som gått till historien som Älvsborgs lösen. Avtalet gick ut på att om inte Sverige betalade 1 miljon silverriksdaler inom sex år skulle Älvsborg, Göteborg och en del andra platser i bland annat Västergötland för alltid bli danskt. Det fick inte inträffa, resonerade kungen och hans rådgivare, som sjösatte en rejäl skattehöjning.

Men efter att ha beskattat alla medborgare hårt upptäckte staten Sverige att det måste in mer pengar via lån. Men inte heller det var nog. Därför började den svenska kronan att hårdsatsa på att underlätta export av kopparmalm. För att få fart på exporten bildades Kopparkompaniet där de största delägarna var Louis De Deer och Axel Oxenstierna.

De Geer och kompanjonen Willem De Besche grundade också ett konsortium som skulle ordna med både svenska lån och svensk export, och snart hade De Geer fått ensamrätt på att gjuta kanoner i Sverige. Hans företag började expandera och snart var Sverige Europas ledande kanonexportör.  Järnexporten växte också och Sverige blev även här Europaledande under 1600-talet. Det krigiska och ekonomiskt dynamiska Europa ropade efter malm och koppar, och Sveriges satsning föll väl ut.

Statens primära intresse gick alltså ut på att få in mer skatter, och det var alltså därför man byggde upp denna mer avreglerade ekonomi. Sverige kom att arrendera ut nästan all handel och industri till entreprenörer, varav många var skottar, tyskar och nederländare. De var inte svårlockade. Här fanns naturresurser, goda kommunikationer via havet och här fanns bra vägar. Här fanns dessutom massor av billig arbetskraft.  Lindqvist liknar Sverige med dagens utvecklingsländer (Jag kommer att tänka på Brasilien och Kina, men skillnaden är väl att de inte drivs av krig utan av vilja till välfärd och konsumtion). 

Många av entreprenörerna stannade kvar och tack vare sina affärer lyckades de bli en ny sorts överklass. De Geer var en av de mer lyckade. (Han blev faktiskt en av de mest lyckade affärsmännen överhuvudtaget som bedrev företag på svensk mark. Läs mer här).

För att se till att järnproduktionen blev så effektiv som möjligt rekryterade De Geer valloner i stor skala, efter att ha blivit inspirerad av sin kollega Willlem de Besche. Man kan säga att den svenska kronan importerade en teknisk innovation genom att låta hela vallonska samhällen etablera sig i Sverige. Vallonerna hade ett stort yrkeskunnande från sina hemtrakter, och eftersom det rådde lågkonjunktur i de Spanska Nederländerna och stadsstaten Liège gick dessa arbetare att övertala.  Ändå, påpekar Lindqvist, var majoriteten av de svenska bruken befolkade av svenska medborgare och den teknik man oftast använde var den tyska som infördes på 1500-talet och som utvecklades av inflyttade tyskar.

Källa: I huvudsak Herman Lindquist, Historien om Sverige