Tyskbruk - finns de?



          

             Vallonbruk eller Tyskbruk?

Vallonbruk är ett etablerat begrepp.
Men hur är det med tyskbruk?

Trots att många tyskar invandrat genom århundrandena så är ordet gåtfullt okänt i folkmun. Ändå var det inte bara valloner som rekryterades till Sverige under Stormaktstiden och tiden strax före för att utveckla smide och järnhantering på det växande antalet järnbruken.

Tyska smidesarbetare lockades också till Sverige. Det fanns bruk där smederna till stor del var tyska, och en vanlig smidesmetod på 1600-talet och framåt kallades tysksmide. Det borde finnas grund för att kalla en del av de många historiska bruken i Sverige för tyskbruk.

Hittills har få använt ordet. En snabb googling visar blott tre resultat för tyskbruk (fem med dubbletter).

Dels finns en kortare, och tidig, forskningsrapport av forskaren i ekonomisk historia Göran Rydén. Där får man bland annat veta att

att flertalet tyskbruk efter 1845 övergick till

lancashiresmide. Det är därför viktigt att tänka sig tysksmidets arbetsorganisation

som en utgångspunkt vid studiet av lancashiresmidets. Huvuddelen

av den svenska stångjärnsproduktionen var före 1845 tysksmitt

stångjärn.

Ordet tyskbruk finns också i ett sammandrag av Jernkontoret ur Sveriges Nationalatlas, 2011 av Per Ax:son Hambrunger 2012 

 

Även stångjärnssmidet kan delas in i två huvudkategorier: vallonsmide och tysksmide.  Metoderna hade stora likheter, men slutprodukten i form av stångjärn fick olika användningsområden. Tysksmidet var det vanligaste och  svarade under 1700-talet för ca 80% av det producerade stångjärnet för export. Det tysksmidda järnet var ett mjukt och formbart järn, det vallonsmidda hårdare. Vallonbruken var långt färre än tyskbruken, men de var överlag tydligt större. I mitten av 1700-talet drevs smide vid knappt 20 vallonbruk, så gott som alla i Norduppland, och 340 tyskbruk i övriga Bergslagen samt andra delar av Sverige och Finland.

Den tredje träffen handlar om en norrman eller dansk som använder begreppet tyskbruk i språklig mening, det vill säga att man brukar tyska.

Det verkar vara så att det inte bara är så att ordet tyskbruk är väldigt sällsynt. Det är också så att det inte används i den betydelse som ofta folk lägger i ordet vallonbruk, som då inte bara syftar till en viss teknik, utan också till ett sorts samhälle och en speciell etnisk kultur.

Vad detta kan bero på får bli föremål för vidare research.

Uppdatering: Florén använder i en essä i boken "Svenskt järnet under 2500 år" begreppet tysksmidesbruk, dock rel. okänt begrepp enligt Google


Länkar:

Göran Rydéns forskningssammanställning, 1984:

* GAMMELSTILLA STÅNGJÄRNSSMEDJA - DiVA

Hambrungers sammanställning 2012:

 

* http://hambrunger.dinstudio.se/empty_113.html

 

Järnet ritade om samhället redan på forntiden

Just nu visar SVT serien ”Mänsklighetens historia”. Den borde du se. Inte för att den är noggrann i detaljerna och redovisar kniviga forskningsfrågor kring vår historia. Nej, det är snarare en kvällstidningsversion av dina gamla historieböcker. I stället för rader av årtal och kunganamn tar du del av magnifika animationer av byggnadsverk och iscensatta miljöer från förr. Skådespelare slåss och lider och arbetar och marscherar och blickar mot horisonten. Och marscherar igen. Det känns som om Russel Crowe när som helst ska hoppa fram i Gladiatorkläder.

Men det är inte bara krig. I del två zoomar berättaren in på en grupp mineralarbetare på en ö i östra medelhavet någon gång i en obestämd forntid(eftersom årtal i regel inte används i denna serie).

Det så viktiga tennet hade börjat sina, en viktig ingrediens för att tillverka brons.  En grupp sinnrika metallspecialister kom då på att den rödaktiga bergarten som var så vanlig på ön innehöll nya möjligheter. De kom på att stenarna från berget innehöll järn.

Järnet var en mycket bättre metall än bronset, även om den krävde enorma mängder arbete. Och mycket kol, vilket fick till följd att mycket av skogarna höggs ned i södra Europa.

Det är lätt att glömma bort att även järnet är en uppfinning, eller snarare en innovation. En innovation på vilken andra innovationer är byggda (bland annat vallonsmidet på kring år 1600.) Men inte efter detta program.

Det finns föremål av järn i Sverige tillverkade så tidigt som 1200 f.kr, och produktionen av föremålen tog fart redan på 800 – 700-talet f.kr (enligt Norstedts Sveriges Historia). Enligt programmet lever vi fortfarande i järnåldern på sätt och vis. Fortfarande betyder järn väldigt mycket. Stålindustrin i Sverige är betydelsefull.

Men järnåldern nu? I dag? Ja, programmet är som sagt som en sorts kvällstidning. Men en bra sådan, som väcker det historiska intresset till liv. Den som aldrig funderat kring ett så livs- och välfärdsviktigt material som järn kommer att ha gjort det efter detta program.

Finns här ett tag till:

http://www.svtplay.se/video/1249794/del-2-av-12-jarn

Här kan du läsa lite av Helsingborgs Dagblad skriver om TV-serien Mankind the story of all us, som den heter på engelska.         

http://hd.se/noje/2013/05/29/en-historia-byggd-pa-krig/

Här kan du se några ord från teamet bakom tv-serien.

http://www.youtube.com/watch?v=hJ1fY_QmcnM