Järnet ritade om samhället redan på forntiden

Just nu visar SVT serien ”Mänsklighetens historia”. Den borde du se. Inte för att den är noggrann i detaljerna och redovisar kniviga forskningsfrågor kring vår historia. Nej, det är snarare en kvällstidningsversion av dina gamla historieböcker. I stället för rader av årtal och kunganamn tar du del av magnifika animationer av byggnadsverk och iscensatta miljöer från förr. Skådespelare slåss och lider och arbetar och marscherar och blickar mot horisonten. Och marscherar igen. Det känns som om Russel Crowe när som helst ska hoppa fram i Gladiatorkläder.

Men det är inte bara krig. I del två zoomar berättaren in på en grupp mineralarbetare på en ö i östra medelhavet någon gång i en obestämd forntid(eftersom årtal i regel inte används i denna serie).

Det så viktiga tennet hade börjat sina, en viktig ingrediens för att tillverka brons.  En grupp sinnrika metallspecialister kom då på att den rödaktiga bergarten som var så vanlig på ön innehöll nya möjligheter. De kom på att stenarna från berget innehöll järn.

Järnet var en mycket bättre metall än bronset, även om den krävde enorma mängder arbete. Och mycket kol, vilket fick till följd att mycket av skogarna höggs ned i södra Europa.

Det är lätt att glömma bort att även järnet är en uppfinning, eller snarare en innovation. En innovation på vilken andra innovationer är byggda (bland annat vallonsmidet på kring år 1600.) Men inte efter detta program.

Det finns föremål av järn i Sverige tillverkade så tidigt som 1200 f.kr, och produktionen av föremålen tog fart redan på 800 – 700-talet f.kr (enligt Norstedts Sveriges Historia). Enligt programmet lever vi fortfarande i järnåldern på sätt och vis. Fortfarande betyder järn väldigt mycket. Stålindustrin i Sverige är betydelsefull.

Men järnåldern nu? I dag? Ja, programmet är som sagt som en sorts kvällstidning. Men en bra sådan, som väcker det historiska intresset till liv. Den som aldrig funderat kring ett så livs- och välfärdsviktigt material som järn kommer att ha gjort det efter detta program.

Finns här ett tag till:

http://www.svtplay.se/video/1249794/del-2-av-12-jarn

Här kan du läsa lite av Helsingborgs Dagblad skriver om TV-serien Mankind the story of all us, som den heter på engelska.         

http://hd.se/noje/2013/05/29/en-historia-byggd-pa-krig/

Här kan du se några ord från teamet bakom tv-serien.

http://www.youtube.com/watch?v=hJ1fY_QmcnM

Kolets enorma betydelse låg bakom att mängder med vallonska kolare invandrade till Sverige

Det kan verka besynnerligt att så många av de arbetskraftsinvandrande vallonerna var kolare. Kunde inte svenskar och tyskar på plats tillverka kol? Jo.

Kolmila anno 1900, Historieportalen

Immigrationen av kolare verkar i stället bero på två saker:

1: Att ta fram bränsle vid tillverkning av järn var mycket viktigt

2: Vallonerna hade en egen typ av kolmila

Att bruken krävde massor av kol blev tydligt när statsmakten på grund av kolbrist blev tvungen att utlokalisera allt mer av tillverkaningen utanför Bergslagen. Under 1600-talets stora järnexpansion räckte inte kolet till på de platser man hade placerat järnbruken. (Och det är en anledning till att vallonbruk även anlades på platser i Finland, som inte hade tillgång till den järnmalm som behövdes för vallonsmidet).

Kolarna hade en mycket stor betydelse. Bara en mindre del av de vallonska invandrarna var smides- och hyttpersonal, och en stor del av folkgruppen utgjordes av kolare som arbetade i skogarna för att omvandla skogens träd till svart kol. 

Även om kunskapen om hur man tog fram den förädlade järnprodukten stångjärn var vallonernas egentliga skäl till att invandra, talar vissa om att vallonernas speciella kolmila - den så kallade resmilan, också hör till dåtidens innovationer på svensk mark. Vissa menar att detta var en av vallonernas ”huvudinsatser” i Sverige. Andra menar dock att det är omtvistat om de var så överlägsna.

Här och här finns bilder på hur man i dag kan bygga en resmila.

Källor: Källa 1: Söderberg ”Sverige – en social och ekonomisk historia”. 2: Forsmark och vallonjärnet – antologi genom Hildebrand i ”Svenskt Järn under 2500 år”.