Det finns förbluffande många vallonättlingar i Sverige. Antalet
släktingar till den relativt lilla skara valloner som invandrade på 1600-talet
uppgår enligt en uppskattning till 1 miljon. Det är kanske inte så konstigt att det i många familjer
finns historier om vallonskt påbrå.
Men varför finns det inte en levande muntlig och skriftlig tradition
kring tyskättlingar? Betydligt större invandring har skett från Tyskland, än
från Vallonien och norra Frankrike. Ändå pratas det knappt någonting om tyskättlingar.
Tyskar har ju ständigt invandrat till Sverige, i princip så länge
Sverige har funnits. Det har dessutom i regel rört sig om stora skaror av tyskar, (utom under 1800-talet, då fattig-Sverige präglades av utvandring). Några
exempel:
- 1200-talet: Betydande tysk invandring på grund
av att det tyska handelsförbundet Hansan dominerade handeln i norra Europa. Till
exempel till Visby, Kalmar, Västerås och Stockholm (som från början var
tvåspråkigt).
- 1300-talet: Stadslagen reglerade att de som
styrde städer ”skola vara sex i allt, tre svenska och tre tyska”.
- 1400-talet: En tredjedel av de som betalade
skatt i Stockholm vid mitten av seklet var tyskar.
- 1500-talet: Tyska bergsmän utvecklade
bergsbruket. Även hantverkare flyttade hit
- 1600-talet: Många högre officerare förlagda på
svensk mark var tyskar, och många tyskar sökte sig till Göteborg under
1620-talets oroligheter i norra Tyskland. Tyska smeder och vapenexperter
anlände till flera bruk. Det var snarare tyska än svenska som var det samlande
språket i Sverige.
- 1700-talet: Tyska entreprenörer, handelsmän och
specialister, till exempel glasblåsare, fortsatte att komma till Sverige.
Även om jag inte hittat någon matematisk kartläggning är det uppenbart att de invandrade tyskarna är mångdubbelt fler
än vallonerna, som ju under den berömda valloninvandringsepoken uppgick till 1000 personer och deras familjer.
Källor: Svanberg & Tydén, Johnson
http://intressant.se/intressant